EQUALIZER SÄGER HEJDÅ :'(

THEEND

Två år har gått sedan EQUALIZER gick från dagdröm till verklighet. Tillsammans med fyra andra eldsjälar sattes projektet igång och utvecklades till något större än vad jag personligen någonsin kunnat drömma om. Men nu är det så att EQ liksom så många andra fantastiska initiativ har drivits helt ideellt och förutom att brinna för musik, journalistik och feminism håller alla inblandade på med diverse ascoola projekt, jobbar, pluggar och tiden räcker helt enkelt inte riktigt till… – Amber Watts

AMBER
amber-prof2
… Med det sagt vill jag också säga att jag är så otroligt tacksam för den här tiden i mitt liv! Några självklara höjdpunkter är att bli omnämnd av kulturministern och alla dom konferenser och tillställningar vi fått utrymme att göra oss hörda på (tänker specifikt på SKAP-konferensen och vår föreläsning på Nordiskt Forum). Men framförallt är jag så himla rörd över alla som har varit med, hjälpt till, skickat in texter och på alla andra sätt medverkat i tidningen. Jag är så himla stolt över att det verkligen känns som att vi har förändrat något och att vi under en period har kommit med nya perspektiv och spridit ljus över en sida av verkligheten som har varit i skymundan alltför länge.

Jag vill också rikta ett helt eget SUPERSTORT tack till alla som är och har varit i redaktionen. Tack till alla ni häftiga och fina och intressanta människor! Under dom senaste åren har vi liksom drivit den här tidningen som t.ex. har satt folkisar i brand över hela landet (bildligt talat) genom att vara platform för folk som inte passar normens ramar SAMTIDIGT som folk har släppt noveller, singlar och EP:s, gjort Sverige-turné och massa andra saker! Ni är så HIMLA COOLA och TACK för all inspiration och glädje som ni gett mig!

Om du nu vill fortsätta följa mina äventyr så hittar du mig bl.a. på Instagram och Soundcloud och om du har mig på Facebook så kommer det helt garanterat fortsätta komma rants på musikindustrin och världen i allmänhet med jämna mellanrum, för EQ kommer alltid existera så länge som vi finns och uttrycker oss. Sidan kommer dock bara vara uppe i något år till om inte något oväntat händer som att ett shitload av cash bara råkar regna ner från himlen eller om någon annan eldsjäl vill plocka upp initiativet igen typ ( 😉 ).

Jag vill avsluta med är några jävligt välmenande words of encouragement:

Det är två år sen EQUALIZER gick från dagdröm till verklighet. Tillsammans med fyra andra eldsjälar sattes projektet igång och utvecklades till någonting större än vad jag någonsin kunnat drömma om. Med det vill jag säga: allting går. Vad du än har för idé så köööööör bara och låt aldrig någon tysta ner dig!

Stay Tuned & Stay Equalized
Kram

ELIN

Elin profilbild
Equalizer har varit ett så fantastiskt roligt och lärorikt projekt för mig. Jag har fått möjlighet att jobba med webbutveckling och design, skriva texter, åka på evenemang och träffa otroligt inspirerande människor.

Några inlägg som jag är särskilt glad för är mina intervjuer med riktigt coola personer som Agnes-Lo Åkerlind , Fanna Ndow Norrby och engelska bandet Pins. Sen vill jag också slå ett slag för podcasten Rebellmanualen som kan vara en kul inspiration och resurs för alla som funderar på att starta band eller som vill utveckla sitt musikskapande.

Framöver så hittar ni mig på twitter och instagram under @hejhenning och nästa år kommer jag dra igång ett nytt, spännande projekt på the internetz så håll utkik 😉

FILIPPA
filippa_proffe
Equalizer har betytt sjukt mycket för mig. Det har varit stärkande och mäktigt. Bara känslan av att ha lyckats skapa ett projekt som demokratiminister Alice Bah Kuhnke har sagt är ”inspirerande” när hon höll ett tal om jämställd musikscen?

Jag gjorde min allra första intervju för Equalizer, med min favoritqueen Cleo, har gått på massa svinbra konserter och upprört Filip & Fredrik-fans till det yttersta!

Heter @filippaflorence på instagram, om ni vill följa mina egna journalistiska och musikaliska projekt. Puss och tack!

MOA
moa-prof

Equalizer har betytt otroligt mycket för mig. Att få möjlighet att skriva och uttrycka mig på en fantastiskt inspirerande plattform, att få uppleva fina möten och inse att jag varit med och skapat en plats där

historier kan berättas.

Jag har under min tid som skribent på equalizer gjort stora musikaliska upptäckter genom mina soundcloud-listor där jag i mitt rätta esse soundcloud:ade loss, kan man säga. Första listan jag gjorde: EQUALIZER <3 SOUNDCLOUD

Jag skrev min första krönika någonsin om sexism i musikvideos.

Ni hittar mig i framtiden på min soundcloud: https://soundcloud.com/moamcallister, där min musik finns att lyssna på. Ses även på min insta: @moamcallister, där ni kan följa mitt vardagsliv på Bollnäs folkhögskola.

Tack och mycket kärlek

DANIEL

daniel_proff
Tidigare i veckan bjöd Malmö Musikhögskola till föreläsning med Andreas Carlsson (ni vet, snubben från Idoljuryn med vitast tänder). Han snackade mycket och länge, pratade om allt mellan himmel och jord som har med musik och musikbranschen att göra. Han namedroppade rätt mycket, nämnde en väldans massa namn. Två av dessa namn tillhörde kvinnor, Britney Spears (som han i samma mening dissade) och Katy Perry. 

Equalizer och liknande plattformar är frontlinjen i kampen för en framtid där alla får vara med, där alla nämns vid namn, men även en plattform där historien kan återberättas utan att någon inte får vara med! Vanja Skriver Om Historien är mina absoluta favoritinlägg, alla borde ta del av det!

Equalizer har lärt mig jättemycket och jag känner en stor ära och tacksamhet för att fått vara med om detta, att ha fått det här säkra utrymmet att lära och dela med mig.

Peace & love!

ALICE

alice_proffe
Equalizer är som vårt lilla barn som nu vuxit upp och ska flytta hemifrån. Så känns det ialla fall, och det är med både vemod men också en enorm stolthet. Jag hade aldrig, för två år sen när vi satt där i mitt dåvarande sovrum och hade vårt kanske första riktiga möte kring Equalizer, trott i min vildaste fantasi att Equalizer skulle få det gensvar som sen kom. Från när och fjärran hörde folk av sig och sa typ ”TACK. ÄNTLIGEN.” vilket var exakt det vi ville komma åt.

Det finns ingen svensk musiktidning som riktar sig till icke-män. Som prioriterar att fronta och framhäva icke-män. Det ville vi skapa och det gjorde vi. En plattform som berättar historier som inte fick plats. Det har stärkt mig nåt så otroligt att jobba med Equalizer, och alla ni läsare och följare som har inte bara stärkt mig utan stärkt varandra. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, om sociala medier och om makten en får genom följare och likes, om respekt, om feminism, om att driva en hemsida och INTE MINST om alla GRYMMA musiker/konstnärer/skapare/generella genier som FINNS och som vill förändra den keffa världen vi lever i.

Mina EQ-highlights är:

När jag åkte på konferens till Umeå och träffade allt fantastiskt folk där

* Lisa Lundströms artikel som fick praktiskt taget hela jazzsverige att klicka in sig på lilla EQ och få sig en liten reality check på klimatet för kvinnor på jazzfolkisar

* Min intervju med Dante från wow14, så jävla fint möte

Vill säga STORT tack till alla som har läst, peppat, kritiserat, älskat, kommenterat, likeat, berättat och bidragit. Ni har gjort mig smartare, starkare och ba generellt gjort mig till en lite bättre version av mig själv.

—————-

Det var delar av redaktionens avskedsord. Vi avslutar med ett gemensamt tack och hejdå från oss. TUSEN tack för allt stöd och kom ihåg:

STAY TUNED & EQUALIZED 

Intervju: PINS

Lois Faith PINS band way out west stay out west live Pustervik 2015 Göteborg Sverige

Lois McDonald och Faith Holgate i bandet PINS – foto: Elin Häggberg

Manchesterbandet PINS har varit på turné under större delen av våren och sommaren. En av spelningarna var på Stay out west, på Pustervik i Göteborg. De har precis släppt sitt andra album, Wild Nights, och tillsammans med Equalizer slog de sig ned för att prata om turnélivet, recensioner och hur bandet startades.

Läs mer

WOW 15: Little Jinder – girl gangs och glitter

Little Jinder konsert way out west 2015 live Göteborg

Foto: Olle Kirchmeier

Innan Little Jinder entrar scenen uppmanas publiken att ge ett stort FUCK YOU till SD. På många sätt spännande att detta på så vis blir en av de mer politiska inledningarna på en akt under festivalen. Utifrån den lilla val-poll som festivalen genomförde och visade på sina jumbotrons så röstar merparten av besökarna på Fi och Mp så det gick helt klart hem.

På scenen har Jinder ett knippe fina, glänsande hjärtballonger med helium och hennes band-killar har kepsar med strassdiamanter som glittrar ikapp med Jinders egna outfit. Basen och de elektriska tonerna fyller tältet och publiken är helt med och sjunger med i låtarna. Jag älskar så mycket med Little Jinders personlighet och utstrålning. Hennes röst är stark-skör, hennes karisma är kontroll-kaos, hennes stil är feminin-feministisk.

Little Jinder konsert Way out west 2015

Suddigt mobilfoto av Elin Häggberg

Det stora lyftet i konserten är när Zara Larsson kommer in på scenen och sjunger med på ”Ful och tråkig tjej” samtidigt som de kramas och pussas på scenen. Publiken skriker! Så mycket kärlek. När sedan Rebecca och Fiona också entrar scenen (obs! Zara, Rebecca och Fiona har också matchande outfits!!!!!) blir det ordentligt med girl gang-stämning och publiken skriker med som galningar till Vita bergens klockor och Sommarnatt. Så mycket skit som både Zara Larsson och Little Jinder fått för att de stått upp för kvinnor och feminismen och för att de inte betett sig så som folk förväntar sig att kvinnliga artister ”ska” bete sig. Men här på scenen på Way out west är det verkligen BARA kärlek. Så mycket kärlek. Jag ska erkänna att jag faktiskt, på riktigt blev lite rörd. <3 :¨)

Ibeyi – Systraskap och magi

Ibeyi: Lisa-Kaindé Diaz & Naomi Diaz

Ibeyi: Lisa-Kaindé Diaz & Naomi Diaz

Typ mitt mål med Way Out West 2015: De fransk/kubanska tvillingsystrarna Lisa-Kaindé och Naomi Diaz. Ibeyi!

Jag hittade till deras debut platta via Okayafrica, en del av Okayplayer och blev hooked direkt. Ibeyis musik är direkt, avskalad och enkel. Allt baseras på rytm och sång, inget är överflödigt eller i vägen.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig inför konserten och uppslutningen var inte den bästa. Jag blev ändå glatt överraskad av peppen och energin vår lilla grupp uppvisade, vilket även systrarna sjävla blev när dom äntrade scen för sin första konsert i Sverige.

IBEYI_SEBASTIANGRÖNVALL-14

Lisa-Kaindé Diaz. Foto: Sebastian Grönvall

Energin mellan Lisa-Kaindé och Naomi går typ inte att beskriva i ord. Dom bar en hel show på cajún, piano och sång utan att tappa en gnutta energi. Deras syskonskap sken tydligt igenom i  deras mimik till varandra. Ni vet den där klassiska syskonkärleken man har med sina bröder och systrar. Man hatar och älskar dom samtidigt, man känner dom utan och innan. Så fort det blev en mindre miss i kommunikationen eller felspel utbyttes ett hemligt och försiktigt minspel systrarna emellan, vilket bara tillförde till den redan mysiga och ”nära” stämingen i lokalen.

Naomi Diaz. Foto: Sebastian Grönvall

Naomi Diaz. Foto: Sebastian Grönvall

Naomi Styrde rytmsektionen ensam genom att pendla mellan elektroniska beats och de klassiska spansk-kubanska instrumenten cajún och Batá trumma. Lisa hade rollen som leadsångerska och pianist, men ingen av dom stod mer i centrum än den andre.
Naomis fullständigt oklanderliga beatskapande var för mig höjdpunkten på en rakt igenom magisk konsert.

Spana in deras debutskiva HÄR typ nu med en gång, don’t miss out!

 

 

WOW 15: Tyler the creator, Ms Lauryn Hill, Courtney Barnett, Amason

Tyler the creator Ms Lauryn Hill Courtney Barnett Amason Way out west konsert 2015

Foton av: Annika Berglund, Olle Kirchmeier och Adrian Pehrson

Tyler the creator

Tyler och hans vänner på scen river av den ena tunga låten efter den andra. Publiken är helt med och det är många som kan låtarna utantill och rappar med i de i stundom riktigt snabba raderna. Från scenen interagerar Tyler och de andra ständigt med publiken. ”I love those bubbles” – säger Tyler om någon som blåser såpbubblor vid sidan av scenen. Vid ett annat tillfälle delas publiken in i två delar och battle utbryter om vem som kan skrika starkast. Som publik känner jag mig sedd och delaktig. Det märks att Tyler the creator tycker det är kul att spela inför en stor festivalpublik.
Jag upplever att Tyler the creator håller uppe energin genom hela spelningen och känslan är att en aldrig vill att det ska ta slut.

Vid ett tillfälle lyfter Tyler the creator faktumet att Way out west är en väldigt vit festival genom att säga: ”All my black people make som noise” – alla skriker. ”No no you’re not black” och sedan börjar att speja genom publiken efter personer med samma hudfärg som han själv. Han konstaterar att han hittar ungefär 12 stycken. Kamerorna som filmar konserten börjar zooma in på dessa personer i ett hav av vita festivaldeltagare. Det blir lite märklig stämning även om det främst känns som om det är pinsamt för festivalen som sådan. Camila Astroga Diaz skiver lite om detta på Nöjesguiden här.

På det hela taget känns det som en av festivalens bästa spelningar. Hiphop när den är som bäst!

Ms Lauryn Hill

Konserten börjar med att Lauryn Hill sitter med sin akustiska gitarr på en fin soffa med mönstrade kuddar i. Hon har på sig en lång grön rock och en riktigt stilig hatt på sned. Jag ser det som en typ av blandning mellan klassisk kyrktant och suffragett – det vill säga ungefär det bästa någonsin. Med sig har Ms Hill ett stort, funkigt band med blåssektion och kör. Det är tajt och snyggt men Lauryn Hill verkar ha problem med både bandet och medhörningen för hon signalerar ständigt med häftiga armrörelser till såväl ljudtekniker som bandet. De verkar dock vana och om något inte blev som det var tänkt så märktes det inte alls för publiken.

Låtarna är blandade men fylliga och snyggt arrade. Jag såg inte hela konserten tyvärr men det jag kan konstatera är att det känns så fett att Lauryn Hill är tillbaka. Det känns som om hon funnit sig tillrätta som dignitär i musikvärlden. Hur ofta ser du en dam i stilig hatt, sittande på en soffa med mönstrade kuddar som spelar gitarr och samtidigt rappar som en gudinna? Inte så ofta. Ungefär en enda gång faktiskt – när du ser Lauryn Hill!

Courtney Barnett

Ångesten jag upplevde på en buss påväg genom Göteborgs kollektivtrafik för att hinna till den där himla Bananpiren i tid för Courtney Barnetts spelning var inte nådig. Tiden bara tickade på. Vi klev av bussen tillsammans med en stor drös andra festivaldeltager och direkt bildades två grupper som började vandra iväg på den stora, öde parkeringen i Frihamnen. Slutligen insåg båda gängen att de var helt ute och cyklade och att vi var fast mellan massa stängsel och fick gå tillbaka och runt. Klockan tickade. 20 minuter hade gått sen Courtney Barnett skullle gått på scenen. Ångest ångest. När vi slutligen kom fram och in så pågick den iallafall fortfarande – hurra! Kan också konstatera att jag nog lyckades se ungefär halva spelningen.

Live var Courtney Barnett på många sätt mycket punkigare än vad jag kanske hade föreställt mig. De är bara tre musiker på scen men de bildar ett riktigt stort och maffigt ljud. På grund utav lokalen också ett ganska skränigt ljud. Detta gjorde att den australiensiska sångerskan och gitarristens fyndiga texter inte riktigt gick fram. Courtney Barnett har ett lite Beatles-esquet rörelsemönster när hon spelar, knycker med gitarren och huvudet, love it. När hon som sista låt river av hitlåten ”Pedestrians at best” möts hon av stora applåder och skrik från publiken och jag tackar min lyckliga stjärna att jag hann fram!

Amason

Amasons spelning inträffar precis efter att det varit en ordentlig störtskur som dränkt hela festivalen där deltagarna kastat sig in under träd och tältdukar och poncho-försäljarna fått sitt första uppsving under hela helgen. I Linnétältet är det därför av ganska uppenbara skäl superdupertrångt. Folk trängs och försöker ta sig in under tältduken. Inne i tältet så har det bildats så mycket vattenånga att det är som en tät dimma i hela taket och väldigt, väldigt varmt. Trots detta så lyckas jag successivt ta mig längre och längre in och kan redan från början skymta Amanda Bergmans lockiga huvudknopp långt borta på den rökindränkta scenen.

Jag har uppskattat Amasons skiva Sky City lika mycket som the next girl men det är något med Amasons konsert som liksom skaver lite. Det kanske är värmen, trängseln och den täta dimman som skapar distansen. Eller är det något annat? Det låter snyggt. Det låter jättesnyggt. Allt är tajt och precis som på skivan. Amanda Bergman och Gustav Ejstes pratar ibland med publiken men det är så mycket reverb på mickarna så jag hör inte ett ord av vad de säger.

För mig får jag aldrig riktigt någon känsla under konserten och efteråt inser jag att det är lite ”coola gänget”-vibben jag fått. Kanske beror det på att Amason hela tiden omtalats som ”den nya svenska supergruppen” och att det hela tiden spelats på hur många otroligt coola musiker som är med i bandet. Kanske beror det på att bandet är väldigt coola på scen och på att allting i framförandet känns så perfekt. Det känns iallafall som om jag sett det coolaste gänget i svensk musik just nu framträda – men att jag inte riktigt fick vara med.

WOW 15: The Julie Ruin – feministisk punk som inte tappat energi

The Julie Ruin Kathleen Hanna live konsert Way out west Göteborg Sverige 2015

Foto: Annika Berglund

Kathleen Hanna kommer ut på scenen med bara fötter – ett av hennes signum. Hon har med sig en stor flaska vatten som hon tömmer under konserten: ”It’s important to stay hydrated”. Hanna och keyboardisten/andre-sångaren/shoutern, Kenny Mellman (som har en bakgrund som kabaréartist!!), är bandmedlemmarna i The Julie Ruin som står för själva showen och kontakten med publiken. Gitarristen Sara Landeau och basisten (som spalde med Kathleen Hanna back inte day i Bikini Kill) Kathi Wilcox tar inte speciellt mycket av utrymmet. När trummisen efter halva konserten säger ”How are you guys doing” till publiken skojar Kathleen Hanna och säger: ”Oh I forgot that you were back there!”.

The Julie Ruin spelar en ganska avslappnad punk som känns helt rätt om en ser till Kathleen Hannas musikkarriär. Bikini Kill var ungdomens högljudda frustrationsskrik, Le Tigre den mer positivt och utåtriktat dansanta och nu slutligen det lite vuxnare soundet i The Julie Ruin, döpt efter en soloskiva som Kathleen Hanna gjorde 1997. Under konserten sänker hon rösten till en ironiskt, seriös stämma när hon presenterar låtarna ”from my 1997 or 1998 solo album”.

Kathleen Hanna kommer så nära sin publik. Hon skapar en relation utan ansträngning och berättar om sin autoimmuna sjukdom (som gjorde att bandet inte kunde komma förra året till wow som det var tänkt), om att hon inspireras och stärks av den feministiska konst och aktivism som skapas idag och så skämtar hon med publiken och bandmedlemmarna mellan låtarna.

Hanna påpekar att hon nu är 46 år, det känns helt galet. Hon har så mycket energi!! Kenny Mellman, i korta cykelbyxor och en t-shirt med testen ”Everything is problematic”, fungerar perfekt som hennes sidekick.

Ibland kan man gå och se någon gammal ikon på en festival och känna: ”Ja det var kanske inte så stor musikalisk upplevelse rent så, men det är spännande att iallafall ha sett den-och-den live”. Det är exakt så det INTE känns efter att ha sett Kathleen Hanna och The Julie Ruin. Hon är så mycket mer än ”en gammal punkikon” – hon är en feministisk kraftkälla och inspiration med så mycket musik kvar att ge.

 

Ps! Jag är helt övertygad om att hon tittade på MIG i slutet, log och vinkade. Helt helt säker. Ds!

WOW 15: FKA twigs – makalös magi

FKA twigs konsert Way out west Göteborg 2015

Foto: Annika Berglund

Basen dånar genom Linné-tältet när FKA twigs skrider in. Under den första halvan av konserten badar scenen och publiken i vitt, pulserande ljus och FKA twigs molntunna falsett skär mjukt som en smörkniv genom de mullrande bastonerna. Det ord som hela tiden dyker upp i mitt huvud under konserten är ”trollbinda”. Kombinationen av musiken, ljuset och FKA twigs omsöm ryckiga ömsom mjukt flytande dansrörelser försätter hela publiken i en sorts trans.

FKA twigs musik är som gjord för en stor festivalscen. Den gör sig bra på hög volym. Hon har två musiker med sig, vad jag kan ana i den mörka bakgrunden. De bidrar till livekänslan, vilket jag verkligen gillar. Livemusik ska vara så mycket live som möjligt tycker jag, det skapar närvaro.

Det märks verkligen att FKA twigs har en bakgrund som dansare för hennes sätt att binda samman musiken och dansen är det som gör att detta blir mer än en konsert – det blir en föreställning med stor dramatik. Under ett nummer bjuder hon in vännen, dansaren och göteborgaren Benjamin Milan på scen och de dansar ett duettnummer. När hon tackar honom pratar hon för första gången under hela konserten. Innan det tänkte jag att en artist som FKA twigs behöver inte prata med publiken för att skapa en relation (vilket andra artister ofta behöver tycker jag). Men när hon på ett väldigt ärligt och fint sätt tackar publiken för den stora kärlek som den visar så känns det genuint och förhöjer bara min upplevelse av FKA twigs som artist.

Hon blir både magisk och nära.

 

Broadway Ladies

BROADWAYLADIES

Det var fullt med minglande människor utanför Boulevardteatern i sommarkvällen. Vi fick ett varmt välkomnande av glittrande människor i paljett och kostym. De bjöds på bubblande dryck och chips. Premiärstämningen låg i luften. Spänningen. Förväntan.

Föreställningen började en aningen försiktigt men blev bara bättre och bättre. Sånginsatserna starkare och starkare och artisterna mer självklara i sina roller. Broadway ladies driver med, och ifrågasätter hur, kvinnor i musikal framställs. Det är en föreställning som med hjälp av humor beskriver hur fucked up hela musikalbranschen är och framför allt Broadway.

Du kanske är en person som tänker ”näe, musikal, de e inte riktigt min grej”. Då är detta något för dig! Du kanske är feminist. Då är detta något för dig! Du kanske saknar lesbisk representation i musikal. Då är detta något för dig!

De enda jag saknar, eller snarare reflekterar över under föreställningen, är att de hade varit ännu mer upplyftande att se något annat än vita hårlösa normkroppar på scen. Eftersom en stor del av föreställningen spelas relativt avklätt blir detta ännu tydligare. Men hey ho, jag är ändå inte besviken! Haffa biljett innan det är försent!

Broadway Ladies på Boulevardteatern

BROADWAYLADIES

Broadway Ladies intar Boulevardteatern i sommar

Under scenkonstfestivalen PRIDE@Boulevard på Boulevardteatern i juli presenterar Trojkan Nöjesproduktion sommarens stora musikalkonsert ”Broadway Ladies”. En konsert med sex kvinnliga artister som ska komma fram till svar på frågor som musikalproducenter borde ställa sig. Varför skrivs det inte fler historier ur kvinnors perspektiv? Var finns alla kvinnliga kompositörer? Varför får inte kärlek mellan kvinnor ta lika stor plats på scenerna som kärlek mellan två män?

 

– Vi har varit med under PRIDE@Boulevard i flera år och i nu är det på tiden att belysa det faktum att män fortfarande styr musikalvärlden, inte bara i Sverige utan även utomlands, säger regissören och textöversättaren Adam Gardelin.

 

Efter förra årets musikalsuccé ”MISFIT” som spelades för utsålda hus är Trojkan tillbaka med en samhällskritisk underhållningskonsert. Boulevardteatern svarta scenrum förvandlas under fyra kvällar till en torkvind där sex solister träffas för vrida och vända på begreppet ”kvinnor och musikal”. Det blir sånger från musikaler som ”Matilda”, ”9to5” och ”Color Purple”. Till sin hjälp har de två musiker på piano och gitarr, vilket lyfter föreställningen till ännu en nivå.

 

– Vi blandar underhållning, samhällskritik, humor och skönsång och förpackar det till en föreställning som bryter normer. Därför är konserten till för både musikalnybörjaren, den inbitna fantasten och alla däremellan, säger kapellmästaren Johan Östlund som även står för den musikaliska ledningen.

 

”Broadway Ladies” ges under fyra exklusiva kvällar under 17-25 juli då festivalen pågår. Ensemblen består av musikalartister, sångare och musiker från musikalbranschen.

 

Speldatum: 17, 18, 24 och 25 juli på Boulevardteatern under PRIDE@Boulevard.
Biljetter: Köps på Ticnet.
Pressbilder: www.trojkannoje.se

 

Mer information om föreställningen: www.trojkannoje.se
Mer information om festivalen: www.prideboulevard.se

 

Marknadsansvarig & presskontakt: Magnus Carlsson, 073 330 59 39, magnus@trojkannoje.se

Trojkan Nöjesproduktion producerar musikal, show och komedi. Sedan 2010 har vi producerat kvalitativa föreställningar som underhåller, berör, överraskar och inspirerar. Vi tror starkt på underhållning och välkomnar publiken till en festligare värld.

 

PRIDE@Boulevard är en plattform för ung, nyproducerad scenkonst med queerfeministisk vinkel. Festivalen erbjuder något för alla och vill nå en publik bestående av både redan invigda och rena noviser inom queerkultur.

#6 Bakom scenen

rebellmanualen_logo_band

Alla vill ju faktiskt inte stå på scenen – det finns många yrken inom musikbranschen som sker bakom scen. Producenter, ljudtekniker och managers. Dessa roller är ju även något som många nystartade band får ta på sig själva. Hur funkar det? Vad gör en front of house-ljudtekniker? Hur blir man bättre på att producera musik?

Det här pratar vi om i det sjätte avsnittet av Rebellmanualen – en praktisk guide till att komma igång med att göra musik, starta band och komma upp på scen.

Veckans gäst: Johanna Gustavsson (ljudtekniker, Yes Mam Sound)
Veckans låt: 1-2-3-4 Radio – Tiger Bell

Tiger_Bell_36_webb1-312x312

Tiger Bell

Det här är det SISTA avsnittet av Rebellmanualen säsong 1! Vill du ha fler avsnitt? Då vill vi höra från dig:
Maila till rebellmanualen@equalizer.se och berätta om du vill höra mer och om det är något särskilt du vill att vi ska ta upp!

STORT tack för att DU har lyssnat.

Rebellmanualen är ett samarbete mellan musikbloggen Equalizer, studentradion Radio Campus och studieförbundet NBV i Örebro.

Av och med Elin Häggberg och Sara Herou.

Alla avsnitt av Rebellmanualen hittar du här:

equalizer.se/rebellmanualen

eller på iTunes/Podcaster och andra populära poddappar eller på Soundcloud

#5 Hitta fans

rebellmanualen_fotoav_Jennie_Sparr

Så när du har kommit igång med att göra musik vill du ju förstås att någon ska lyssna på den också. Men hur hittar du dina fans? Vad är ett bra bandnamn? Varför är sociala medier och en tanke kring den grafiska profilen viktig när en gör musik?

Allt detta och massa mer handfast vägledning i det femte avsnittet av Rebellmanualen – en praktisk guide till att komma igång med att göra musik, starta band och komma upp på scen.

Veckans låt: She Is Younger Now – Mansion

Mansion

Mansion

 

Rebellmanualen är ett samarbete mellan Equalizer, studentradion Radio Campus och studieförbundet NBV i Örebro.

Av och med Elin Häggberg och Sara Herou.